Min självbiografi

Självbiografi

Jag är född 1956, är gift och har tre döttrar. Min grundutbildning är civilingenjör i maskin och energi på Chalmers tekniska högskola i Göteborg. Men den största skolan är väl livet självt?

Jag älskar naturen och allt vad den kan ge, skogspromenader med svampplockning, segling, skidåkning och vandringar. Jag har inga problem att kväll efter kväll sitta försjunken framför naturprogram på TV, även om jag ibland redan har sett dem, flera gånger. Med åren har jag fått ökat intresse för mat och dryck. Att laga mat har blivit en härlig kreativ syssla. Även modellbåtsbygge har berikat paletten nu på äldre dagar, något jag tagit efter från min far.

Jag har sedan barnsben varit intresserad av naturvetenskap men också konst. Jag ritade och målade mycket i min ungdom, och skall försöka ta tag i det igen nu på äldre dagar. Min yrkesbana som ingenjör förändrades ganska snabbt, redan 10 år efter högskolan, och jag började då att istället för teknik, ägna mig åt miljöanalys. Detta var början av 90-talet och jag blev helt förälskad i området livscykelanalyser. Vid sidan om växte också lite aktiviteter med miljörevisioner på företag. Jag är förtjust i produktutveckling och innovation, så mitt miljöintresse var främst riktat åt det hållet. Redan på den tiden började resandet, och ser jag bakåt nu på äldre dagar, så har jag rest över nästan hela världen. Det kan verka vara en paradox, att resa när man vill värna om miljön. Men min kompetens efterfrågades och behövdes, så jag stillade min inre kritik i att min insats förhoppningsvis satte igång processer med mer miljönytta än mina resor skadade miljön. Samma sak gällde när jag senare började med sociala revisioner avseende arbetsmiljö, arbetsrätt och mänskliga rättigheter. De erfarenheter dessa resor gav, i Nord- och Sydamerika, Kina, Japan, Indien, Iran, Europa etcetera, bär jag stolt. Men efter en tid tar det emot, och jag är idag väldigt restrött. Framför allt att resa själv. Resorna har säkert påverkat mig, både på gott och ont, jag tänker att de har givit mig en del av den referensram om livet jag har idag. 

Ja, så var det skrivandet. Jag lär ha vunnit en poesitävling som barn enligt min mor, något jag själv inte minns, kanske var det början på något. I vilket fall fyllde jag kollegieblock efter kollegieblock under min ungdom med berättelser, och med mer eller mindre märkliga tankar. Ibland tar jag fram dessa texter även idag för att få idéer och inspiration. Författarbanan var annars inte speciellt tydlig, inte förrän nu på äldre dagar då det känns helt rätt. Under min yrkeskarriär skrevs en mängd rapporter på olika tekniska teman, även miljö, arbetsmiljö och socialt ansvarstagande. Ibland blev det rentav riktiga böcker som "Produktekologi" och "Ecodesign roadmap" som skrevs ihop med min medförfattare Conrad Luttropp. Men sedan ett par år är jag inne på på den skönlitterära banan, något som är spännande. Jag har en livsfilosofi, att inget får begränsa mig eller hindra mig att pröva, även sådant som ligger utanför min komfortzon. Just det att ge mig in i märkliga, nya och ovana situationer har slitit på mig men samtidigt nog mest berikat. Jag kan konstatera att i de flesta fall när jag kastat mig ut för branten, så visade det sig att jag kunde flyga. I det jag skrivit så här långt kan man sannolikt spåra mina influenser av naturvetenskap och humanism i mitt skrivande. Men det där med andlighet eller spiritualism då?

Är jag en religiös person? Det enkla svaret är nej. Som många andra har jag inte saknat tanken om att det kan finnas något mer, men jag har helt enkelt låtit bli att fundera på det genom livet. Det har på något sätt varit en ickefråga. När man blir äldre, man närmar sig det där spöket, döden. Då börjar ofrånkomligt tankarna snurra kring, varför man är här, och vad som kommer sedan, om det nu kommer något. För mig har inte kyrkan haft svaret, det söker jag numera inifrån mig själv. Med åren har en allt starkare känsla börjat spira om vad det kan gå ut på och vart jag kanske är på väg. Men var och en har sin bild av detta och jag har ingen avsikt att påverkan någon annan. Samtidigt finns det trots allt mycket man kan filosofera över, och det kommer jag att göra i mina böcker, i fantasins namn.